Att behöva vara utan sitt barn

Satt och funderade över hur lyckligt lottad jag egentligen är som får ha Molly för mig själv. Hur själviskt det än låter, men jag är på ett sätt glad att hennes pappa inte tog sitt ''ansvar'' för jag kan inte se mig själv i den situationen, att behöva ha varannan vecka eller helg tex. Jag tycker det är jobbigt nog atta vara utan M bara hon är på dagis i 3-4 timmar, hur skulle det då gå i en hel vecka? Det känns som om jag skulle gå i bitar, vara oerhört rastlös och känna en riktigt smärtsam saknad. Vad gör man utan sitt barn i en hel vecka? Livet måste ju kännas väldigt tråkigt under den tiden? Men jag vet inte, kanske är det något man vänjer sig vid..jag har ingen aning. Men som jag känner just nu så vill jag ha henne hos mig, alltid.
Här vart Molly bara runt 5 månader gammal, så himla liten haha. ♥
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sara - Mamma till Molly