Du gör mig inte lycklig längre.

Jag undrar vad du ens gör i mitt liv. Egentligen, varför är du kvar?
Efter allt du sagt till mig, och det du skapat.
Jag har länge funderat över varför jag hållt kvar, jag saknar dig
så som du var innan. Vi har båda förändrats, mycket.
Men jag kan inte hjälpa att det känns som att du gick bakåt medan jag gick fram.

 

Usch vilken kväll det blev..jag gick ifrån att vara superglad, till irriterad & nu till dehär,
sårad, känslig och övergiven. Känner inte mycket mer än besvikelse och skam för tillfället.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sara - Mamma till Molly