''Sära på benen kvinna, nu ska vi umgås!''

Kan någon säga mig, vart man kan hitta en man? En mogen, vacker, förstående, omtänksam, familjig, gosig, verklig man. Existerar ens en sådan numera? jag tycker de flesta, som borde vara män (med tanke på åldern) förtfarande är pojkar i sinnet. Unga, kåta & dumma pojkar. Jag menar, jag är mamma nu och jag låter absolut ingen träffa Molly sålänge inte det känns som om det faktiskt kan bli något seriöst, både för att jag inte vill förvirra henne och pga av säkerhet, det finns många sjuka människor där ute tyvärr..
 
När jag då pratat med killen om detta, det är typ det första jag säger, så får jag oftast ett ''Okej, det accepterar jag.'' tillbaks, alla har inte sagt så dock, någon verkade tro att han vart väldigt speciell eftersom att han sa ''Amen jo du kan ta hem mig''. Killen har också sagt, ''Jag är ute efter ett förhållande nu, känner mig redo'', men säger också ''jag skulle aldrig ta hem dig hit (han bor hemma), men till min brors lägenhet när han inte är hemma, ja''. Det känns inte som den killen är sådär jättesugen på ett förhållnde, särskilt heller inte när han börjar sex-smsa med mig och jag säger att jag inte känner för det, då vill han helt plötsligt inte smsa alls.
Sen har vi en annan som jag träffade för ett tag sedan, som sa, ''jag vill verkligen fortsätta träffa dig, du är en sådan jag lätt skulle kunna vara tillsammans med och jag gillar att vara med dig.'' men senare på samma kväll låter sin kompis ta på min rumpa utan att säga ett ord. Jag vart i chocktillstånd.
 
Igår blev jag bjuden på middag av en annan kille, dock sa jag nä men ändrade mig sedan till ett kanske. Då fick jag frågan, ''Ska du sova här?'' Nej, sa jag. Då fick jag en såndär chockad gubbe tillbaks och då skrev jag, förväntade du dig att få till det eller? och fick till svar ''Inget man bestämmer?'' Jag sa då att det hade jag aldrig sagt, jag frågade ju om han förväntade sig det, sedan fortsatte konversationen såhär:
 
Han: Nä, inte vet jag
Jag: Gör inte det.
Han: Händer det så händer det:)
Jag: Men, nä det gör det inte.
Han: Nä okej....
Seriöst? Jag uppfattade inte det precis som att jag blev bjuden på enbart middag. Det kändes mer som att om jag skulle kommit dit så skulle han legat där, naken på ett silverfat med ett äpple i munnen och penisen toppad med grädde. Gross.
 
Där fanns också en jag hade kontakt med precis innan mitt ex, som jag mitt i allt fick reda på hade flickvän, sedan ca 4 år tillbaka, det vart heller inte från honom jag fick höra det, nej, facebook told me. Då tog jag bort honom där och raderade hans nummer. Hörde inte ifrån honom mer då fram tills för ca 1 vecka sedan då han skrev till mig på fb, ''Varför har du tagit bort mig?'' och jag skrev som det var, ''du är ett svin, du hade/har flickvän och höll på med mig, örk!'' Han, ''Nej vad pratar du om jag har inte flickvän yada yada....'' och då skrev jag, jisses, hon skrev i din logg för några dagar sedan, ''jag älskar dig gullegullbullblabla nånting''. Då svarade han inte mer, antar (hoppas) att han skämdes.
 
 
För den som orkade läsa allt, hur galet låter inte detta? Är det någon som uppfattar någon av dessa killarna seriösa? För isåfall, motivera gärna ditt svar, tack.
Kommentarer
Postat av: Linda

Det vart inte några mogna killar det inte! Jag tyckte det verkade som ditt ex vart allt du söker, du fick ju fina saker som du brukade skriva om(omtänksam). Du skrev ett inlägg om hur bra han var med Molly(familjig), han såg attraktiv ut på bild du la upp, du skrev inte så ofta om er men ni verkade ha trevligt och fullt upp i varje fall! Jag tycker du borde sluta att leta, sätt dig ner och fundera och sluta försöka. Det brukar bara bli pannkaka när man så ivrigt letar efter någon för att det ska va så!
Du som är så vacker, det regnar killar över dig! Kram!

Svar: Folk är tyvärr inte alltid den dom utger sig för och våra sista månader tillsammans vart väldigt tuffa och tillslut orkade inte jag mer.Jag letar heller inte så som det låter, det är aldrig jag som tar första steget tex och just nu trivs jag ensam. Jag undrar liksom bara om alla är såhär eller om det faktiskt finns normala män där ute?
Haha, tack snälla söta rara! Kram!
Sara

2012-08-30 @ 05:09:04
Postat av: Anonym

Okej? Det känns ju lite som du inte riktigt vet vad du tycker, för det va ju ca 1-2 månader sen kanske han vart så bra och nu vart han dålig i flera månader? Jag tänker inte lägga mig i på det viset men det verkar ju konstigt.

Och nä, det finns inga normala män! Alla har något fel på sig och alla är på något sätt "operfekta" man får bara acceptera de och kompromissa! Kram!

Svar: Jag vet precis vad jag tycker. De senaste 4 månaderna ungefär hade vi ups and downs precis som alla andra förhållanden har, men den senaste 1-1½ månaden gick verkligen allt utför. Och jag säger absolut inte att jag vart en ängel och gjorde allting rätt för det gjorde jag absolut inte! Jag vart också en stor anledning till att det tog slut. Jag går inte in på vad vi gjorde mot varandra men vi litade inte på varandra ett dugg heller och då funkar det inte. Jag kände heller inte att det vart något jag kunde bygga upp då vi redan försökt det många gånger och det ena försöket misslyckades efter det andra.
Nej, perfekt behöver han inte vara heller. Men det måste ju finnas dom som inte tänker och agerar som de jag beskrev i inlägget. Kram!
Sara

2012-08-30 @ 11:35:03
Postat av: Anonym

Vad jag förstår på dig så har det varit precis som alla förhållande efter ett tag.
Man bråkar mycket och man gör inte så mycket längre utan gör samma saker som vanligt och när någon då bryter den trenden(att inte göra som man brukar) då tror man det är något som är fel, vilket leder till bråk. Det betyder bara att man har tagit varandra för givet, att man förväntade sig något som inte blev av. Då blir man arg istället.
Istället för att lösa problemen såg du att utvägen var att göra slut, eftersom att då slapp du problemen, just för tillfället. Det är enkelt att göra så, och många självupptagna/egoistiska människor gör så. Dem tror det är enkelt och att dem mår så himla bra efter. Det är bara för att du inte behöver hanskas med problemet längre. Visst det är kanske skönt, men inte i längden då du kommer kasta bort alla människor som vill dig gott och bryr sig om dig! Och om jag gissar rätt så är ditt ex inte den första du sagt upp kontakten med bara för du inte orkade ta diskussioner och lösa problem när ni bråkade. Behöver inte vara ett förhållande utan vänskap också. När man kommer till en punkt där man försöker såra känslorna hos den man älskar har relationen mer än ett kärleksproblem. Det finns inget som ursäktar ett sådant beteende, men man måste ta itu med problemen för att inte känna agget att såra den man älskar. Brist på respekt brukar oftast ha en bakgrund i det hela, dvs. Man förlorar respekt av en anledning. Detta händer i princip 90% av alla förhållande att man lever på ett reprisband, man måste bryta trenden och göra något åt det,Tillsammans!
Ett tips till dig: kompromissa, inte ur rädsla eller brist på självkänsla, utan enligt denna logik: ”det här gör min partner lycklig, och då blir jag också lycklig.” Vill man hellre stanna hemma och ta det lugnt en kväll tar det kanske emot att följa med den andra ut, men att se partnerns strålande ansikte gör att det blir värt det. Att ibland kunna rucka på den egna viljan därför att partnerns glädje känns mer värdefullt är en fantastisk egenskap som alla borde lära sig skaffa! 

2012-08-30 @ 12:39:52
Postat av: Anonym

Vad jag förstår på dig så har det varit precis som alla förhållande efter ett tag.
Man bråkar mycket och man gör inte så mycket längre utan gör samma saker som vanligt och när någon då bryter den trenden(att inte göra som man brukar) då är de något som är fel, vilket leder till bråk. Det betyder bara att man har tagit varandra för givet, att man förväntade sig något som inte blev av. Då blir man arg istället.
Istället för att lösa problemen såg du att utvägen var att göra slut, eftersom att då slapp du problemen, just för tillfället. Det är enkelt att göra så, och många självupptagna/egoistiska människor gör så. Dem tror det är enkelt och att dem mår så himla bra efter. Det är bara för att du inte behöver hanskas med problemet längre. Visst det är kanske skönt, men inte i längden då du kommer kasta bort alla människor som vill dig gott och bryr sig om dig! Och om jag gissar rätt så är ditt ex inte den första du sagt upp kontakten med bara för du inte orkade ta diskussioner och lösa problem när ni bråkade. Behöver inte vara ett förhållande utan vänskap också. När man kommer till en punkt där man försöker såra känslorna hos den man älskar har relationen mer än ett kärleksproblem. Det finns inget som ursäktar ett sådant beteende, men man måste ta itu med problemen för att inte känna agget att såra den man älskar. Brist på respekt brukar oftast ha en bakgrund i det hela, dvs. Man förlorar respekt av en anledning. Detta händer i princip 90% av alla förhållande att man lever på ett reprisband, man måste bryta trenden och göra något åt det,Tillsammans!
Ett tips till dig: kompromissa, inte ur rädsla eller brist på självkänsla, utan enligt denna logik: ”det här gör min partner lycklig, och då blir jag också lycklig.” Vill man hellre stanna hemma och ta det lugnt en kväll tar det kanske emot att följa med den andra ut, men att se partnerns strålande ansikte gör att det blir värt det. Att ibland kunna rucka på den egna viljan därför att partnerns glädje känns mer värdefullt är en fantastisk egenskap som alla borde lära sig skaffa! 

Svar: Du kan läsa mitt svar på den förra kommentaren. Vi försökte väldigt många gånger men det gick inte, ett väldigt stort problem vart också att jag faktiskt aldrig blev kär (vilket han visste om), jag tyckte om honom, men känslorna stannade där.det hade varit mer egoistiskt att stanna med honom, då ingen av oss mådde bra av vårat förhållande. Jag tycker det är elakt och fördomsfullt att gå på såhär, när du inte vet vad som egentligen hände. Du verkar lägga över allt på mig när det egentligen vart lika mycket fel från bådas håll. Så, jag accepterar din åsikt, jag kan hålla med om vissa saker du säger, men jag vill gärna veta varför du tar för givet att jag vart det svarta fåret?
Sara

2012-08-30 @ 12:41:34
Postat av: Anonym

I

2012-08-30 @ 15:52:52
Postat av: Anonym

Skrev ett svar men det verkar inte komma upp.. Det var i alla fall inte menat som något påhopp!

Svar: Okej, då är det ingen fara!
Sara

2012-08-30 @ 15:54:18
Postat av: Lina

Sara, ta det lugnt, du är ung, njut av att vara singel och ta hand om din dotter! "Det finns fler fiskar i vattnet". När du minst anar det så händer det, killen står där och ni får kontakt! Kram

Svar: Som jag sa innan, jag trivs som singel just nu. Men jag planerar liksom inte vara ensam resten av livet.
Sara

2012-08-30 @ 17:29:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sara - Mamma till Molly